Från chock till skräckblandad förtjusning

En dag begav vi oss ut i det fina vädret, mest för att få en utflykt. Det var visning i Rytterne, Grindo 3 skulle säljas. Grindbo var till salu som "tomt", då huset på tomten var från 1700-talet och som annonsen beskrev det ”behöver mycket kärlek och renovering”.

Tillslut anlände vi, efter en alltför lång bilfärd. Vår GPS hade tagit oss på en ordentlig omväg på isiga grusvägar. Väl där mötte vi ett par på den snöiga ingången till huset, de såg roade ut och utbrast; ”Ja.. här behöver man vara snickare för att någonsin kunna få någon ordning”.
Vi kommer in i ett litet hus som är fullt med byggmaterial, en toalett och en spis mitt på golvet. De två vedspisarna som tidigare prytt de båda rummen på nedre botten hade bokstavligen slitits bort från sin inmurade position. Detta hade medfört att isolering fallit ned från skorstenen och bildat en myrstacksliknanade hög på golvet. Kaos var alltså första intrycket.

Vi halkade oss tillbaka till bilen utan en tanke på huset som något annat än ett bortglömt, smutsigt och fallfärdigt ställe. Men redan på vägen hem började tankarna att snurra. Potentialen fanns ju där, vackra fönster, trägolv under tre lager av plastmattor, en stor uppväxt trädgård och ingen som renoverat sönder huset, man kunde lätt läsa dess historia.

Det blev ett par sömnlösa nätter, diskussioner och grubblerier. Vi är ju inte några snickare någon av oss, men huset kändes på något sätt rätt ändå. Jag ringde mäklaren och frågade om säljarna hade ett pris de kunde acceptera. Vi bestämde oss och affären gjordes upp. Så vi blev med hus, eller i alla fall med en stor tomt på 3600 m2, med ett hus som än så länge håller andan och hoppas på ett pånyttfödande...